August Blanche (1811-1868)

AUGUST BLANCHE (1811–68) blev 1839 redaktör för halvveckotidningen Freja, ett blad ”i litterära och andra ämnen”, bland vars skribenter märktes Johan ”Hvalfisken” Johansson, Olof Fryxell, G. G. Ingelman och den finländske filosofen och författaren Johan Vilhelm Snellman. Under Blanches ledning intog Freja en liberal hållning. Man hamnade i hård polemik med Aftonbladet då C.J.L. Almqvist, under Hiertas frånvaro, var dess tillfällige chefredaktör. Blanche och Almqvist hade sedan tidigare varit i luven på varandra då den förre svarat på den senares Det går an med parodin Sara Widebeck (1840). Blanche utmanade Almqvist på duell, men detta kom till intet. Resultatet av de idoga stridigheterna blev i stället att Blanche lämnade tidningsvärlden för att enbart ägna sig åt skönlitterärt skrivande. Han gjorde stor framgång som dramatiker, med såväl lustspel som mer allvarliga stycken. Bland hans mest kända pjäser märks Positivhataren (1843) och Ett resande teatersällskap (1848). Han skrev även flera romaner med Eugène Sue som förebild. Mest levande i Blanches författarskap är dock hans kortare skildringar som lånade drag av såväl anekdoten som novellen och skissen. Bland dessa kan nämnas Taflor och berättelser ur Stockholmslifvet (1845), Hyrkuskens berättelser (1863) och En skådespelares äventyr (1864). Mot slutet av sitt liv ägnade Blanche mycken tid åt politiken. Som riksdagsman verkade han bland annat för dödstraffets och prygelstraffets avskaffande samt mot teatercensuren.