Stoffet, alltid lånat,
ger vi åter.
Smält det till er form,
och tag och giv!
Låt det bytas mellan oss
som vänliga gåvor,
djupa vackra okända
syskonliv!
VAR TYST. HA TILLIT
Förtvivlad ropar du:
Var är det visa ordet,
som ensamt läker världens
förgiftade sår?
Och var är tanken,
å ge oss tanken,
som leder ut ur tiderna,
där dödens ande rår!
Var tyst. Ha tillit.
Vårt väsen är ju skapelse.
Vi står ju i djupt förbund
med det som vill bli till.
Din stora förtvivlan
är inte tom ångest,
den har en ton av våndan
i djupen där det vill.