jag raka åf med den hära , om du inte hål
ler dig i skinnet , din karibel . ”
Sanningen att säga , var verkligen Adelai -
des öfverläpp fint skuggad af några små svar
ta , men högst lena hårstrån , som när hon
någongång klädt sig till gosse , gifvit henne
en märkvärdig likhet med hennes kusin , fen -
dricken vid Svea garde .
Adelaide var så häpen , att hon icke kunde
säga ett enda ord ; det förekom henne allde
les såsom uti elaka drömmar , då man vill
ropa om hjelp , men rösten qväfves .
Nu kom fjerdingsman med ett par hand -
klofvar och två styfva bönder fattade genast
mod och togo tag i armarna på henne . Då
brast hennes tungas band , och med den mest
lijertgripande förtviflan bad hon : ” för Guds
skull , skona mig . ”
Några qvinnor hade emellertid kommit ut
på gården , och trängde sig fram emellan kar
larna för att betrakta den rysliga röfvaren ,
om hvars ankomst de af ryktet blifvit un
derrättade . Men genast de fingo se den nä
stan tillintetgjorda Adelaide , skreko de med
en mun :
” Si på långa Prut - Lisa sjölf , hur ha ho
kommi hit ? ”