hufvudstaden i skepparnas starka porto.
Där susade Valdemarsuddens gamla lin-
dar och ekar om Djurgårdens Heber och
handklaver och trefaldighetsnattens sip-
por i dagg-gräset. Där ångade Beck-
holmen som ett stort brännvinsbränneri.
Så landade man i Stockholm. Karl Jo-
hans förridare red med den gnistrande
facklan lik en blixtgud förbi det radi-
kala café La Croix och medan månljuset
ur brutna skyar föll öfver Rosenbad,
strömmen och norsfiskarne, darrade ge-
nom den majljusa stockholmsnatten en
genklang af Jenny Linds röst.
– Mamsell Lind – det var för resten
en nippertippa – sade oncle Casper –
tacka vet jag Taglioni.
Vid dessa ord bröt ett vildt larm ut.
Hela familjen protesterade och så myc-
ket ifrigare, som man icke stod ut med
att låta Casper ensam föra ordet. Visser-
ligen var det hans födelsedag, men någon
annan kunde också få syl i vädret.
– Casper är en genomfördärfvad
sälle, det veta vi sedan gammalt – sa
tante Malvina, som hörde illa och icke
rätt förstod hvad det skreks om. Hon