männen. Visan har traderats bland andra av Anne Krabbe, som i sin
inledning förlägger handlingen till ”Wiffuil bye” och
”Wiffuild-march i Halherit”, och av Vibeke Bild, som har i stort
sett samma version, införd av hennes skrivare i en av hennes
foliohandskrifter. Handlingen är följande: Medan Ebbe är på
pilgrimsfärd får hans två döttrar besök av två bröder som våldtar
dem. Ebbe får reda på övergreppet när han kommer hem, men tvekar
att hämnas. Han tycker att pilgrimsfärden varit förgäves om han
skall tvingas besudla sin händer med blod. Döttrarna reagerar
häftigt:

I shall Iche for woris skyld,
Ni skall inte dra brynja och svärd
för vår skull,
vi skall själva hämnas,
om vi är ära värda.
drage brynie och suerd,
selff will wy det heffne,
Om wy er Ære værd.

Systrarna dräper våldsmännen inne i och utanför kyrkan, som
denna gång inte ger sitt brukliga skydd. Visan berättar inte hur
det sedan gick för Ebbes döttrar, men konstaterar att de dräpta
brödernas mor också drabbats av hämnden:

Hiem fourr Ebis døter tou,
Ebbes båda döttrar for hem,
när de hade hämnats,
med sorg måste fru Mettelille
lägga sina söner i graven.
der di haffde heffnet deris skade,
med sorig mone fru mete Lile,
koma hindis søner i graffue.

Kvinnliga traditionsbärare av visor under 1700- och
1800-talen
Visan om herr Ebbes döttrar ingår i den äldre isländska
vistradition som nedtecknats i handskrifter från mitten av
1600-talet och ett hundratal år framåt. Hämndmotivet och
återupprättandet av maktbalansen mellan två släkter leder
tankarna till sagalitteraturens kompromisslösa och släktmedvetna
personer.
Under senare hälften av 1800-talet finner vi visan om herr
Inom adeln förekom en
speciell lyrisk visgenre, men
allmogen ändrade ofta folk-
visornas omkväden så att de
blev lyriska. Omkvädet i den
äldre versionen av ”Herr
Ebbes döttrar”: ”Så lystelig på
Jorden” (dansk) och ”Där
ädlingar rider fram” (isländsk)
blir således i den isländska
allmogeversionen ”Driver
dagg av den fagra ek i
skogen” (översatt).

Ebbe och hans döttrar hos en gammal ”niðurseta”, (fattighjon)
Gunnhildur Jónsdóttir (1787–1866). Hennes version av ”Herr Ebbes
Döttrar”, som består av enskilda väl memorerade strofer
sammanbundna av prosa, präglas av den fattigas och undertrycktas
fruktan för ”de stores” vrede och straff. De våldtagna flickornas
reaktion skildras av henne som en ångestreaktion. De dödar den
ene av våldtäktsmännen utanför kyrkan, när han återigen tänker
förgripa sig på dem, och den andre när han skyndar till broderns
hjälp. Dråpet är här ingen hämndeakt utan sker i självförsvar:
”Peter gick in i kyrkan och drack vin, men hans broder mötte
Ebbedöttrarna utanför och försökte ta dem, men de segrade och
ämnade dräpa honom.”
Gunnhildur Jónsdóttir skildrar i sin version sig själv och sitt