— 63 • * -
Tjenaren hade genom hela Italien rest för «
sin herre , och smakat på alla viner , enligt be
fallning . öfver porten till hvarje värdshus , der
godt fluidum vankades , skulle han skrifva ” Est : ”
det är , när man det uttyder r ” Här finns . ” På
många ställen skref drängen , så klart och tydligt
han förmådde , sitt magiska ” Est
”
och hans her
re och mästare hörsammade , tog in dersamma-
städes , drack och mådde väl . Emellertid begaf
sig , att när bemalte förebud anlände till Monte -
fiasvone , ( som har 3000 invånare , och borde haf-
va 6000) föll- honom dess vin så grufligt på läp
pen , att han , på eller öfver porten , skref ickfl
” Est , ” utan
Est t est , est /
Det vill säga : två Est för mycket .
Följden häraf blef den , att hans herre drack
två Est for mycket — - och dog . Och den välme
nande trotjenarert som ärfde honom , kunde icke
bevisa den afsomnade större ära , än att på hans
liksten inrista äfven de tvenne dödande stafvelserna .
För oss deremot blef ingen fråga om lifvet .
En trupp af påfliga soldater hade dagen förüt
tömt alla stadens flaskor . Staden ligger på ett
bergs och när inga fulla flaskor finnas i staden ,
så gör den skäl endast för hälften af sitt namn .
Don Juan upplyfte sin blick från den redan
tomma talriken , när han hörde , att ingen flaska
stod att erhålla . I kaminen brann en hög af tor
ra vinqvistar , och vid den knappa lågan stodo
tvenne Capucinermunkar och värmde sig . Då
Juan fick se dem hviskade han mig i örat : ” De
der herrarne se mig ut , som de vore hungriga .
Om jag fick sofva roligt i natt , så ville jag ger-
na skänka dem min andel i denna magra måltid . ”
Han betraktade länge de stackars munkarna med
misstänksamma ögon ; men om Don Juan icke sof
godt den natten , så var det säkert hans egen
