Skildringen av Hyacinthas sagoslott och den
paradisiska omgivningen, de kringliggande öarna:
jungfruön, midnattsön, ambassadön, eremitön,
vilka likt strålande symboler omslöto slottet,
och sjön, som var skön om sommaren men ändå
skönare »när novembersolen göt sitt bleka guld,
det dyraste, det sista» över dess isbetäckta yta
– skildringen av detta drömlandskap och de
gudalika människor Hyacintha där umgicks med
i lycklig frihet glöder i färger och skälver av
en lidelse som bara hemlängtan alstrar. Man
anar att detta är det hem skaldinnan – själv
landsflyktig i ensamhetens, lidandets och sjuk-
domens ogästvänliga land, där bittra tistlar och
brännande nässlor frodas – har skapat sig i
fantasien, en fridlyst ort, där den sårade själen
finner en tillflykt, sägande: Här, blott här i
denna drömmens purpurvärld är mitt hem.

Hennes dikter voro ingenting annat än glim-
tar, plötsligt uppflammande visioner av detta