Styrman
— Javisst. Frun förstår — befälet kan ju inte snoka
genom varenda vinkel och vrå i en sextontusentonnare in-
nan den seglar, därför släpper man ner ofarlig gas i last-
rummen — Det vill säga, det heter ju att den ska vara
ofarlig. Och det är den väl också. Om man kommer kvickt
undan, ja. Men har nån stackars sate krupit så långt in
och gömt sig att han inte hinner, så —
genom varenda vinkel och vrå i en sextontusentonnare in-
nan den seglar, därför släpper man ner ofarlig gas i last-
rummen — Det vill säga, det heter ju att den ska vara
ofarlig. Och det är den väl också. Om man kommer kvickt
undan, ja. Men har nån stackars sate krupit så långt in
och gömt sig att han inte hinner, så —
Modern
— Gud! Så grymt! Så ohyggligt!
Styrman
— Tja, mänskorna är inte så värst snälla mot varann
numera.
numera.
snuttar på sin pipa
— Jag kommer ihåg en gammal sailor, som när han var
på det humöret brukade kalla sjön för djävulens galla.
Men jag tror fan spytt ut mera av gallan över landbacken
på sista tiden —
på det humöret brukade kalla sjön för djävulens galla.
Men jag tror fan spytt ut mera av gallan över landbacken
på sista tiden —
Modern
uppslitet, halvt för sig själv
— Att det ska vara så svårt, så svårt, för mänskor —!
Styrman
— En karl som ger sig iväg från mantalsskrivningsorten
utan papper på vem han är — ja, han blir inte bättre än
en skabbig råtta som vem som helst får sparka ihjäl —
utan papper på vem han är — ja, han blir inte bättre än
en skabbig råtta som vem som helst får sparka ihjäl —