Det ena fästet är jag ... om detta är ett brofäste:
ett gammalt färjeläge, förgätet av båtarna,
stranden taggig av bråte, växtligheten ovänlig:
skarp nässla, frän målla, bitter artemisia.
Rostig taggtråd i skrevor, flisor av sten och betong,
brutna, pekande tenar: raserade fortifikationer,
ovisst mot vem eller vad — och, alltså, raserade,
ovisst av vem eller vad ...
Det andra fästet är du.
Floden är vit av dimma och bred som ett mäktigt havssund,
andra stranden konturlös ... Eller heter det gränslös?
Bara en väldig dårskap eller en orimlig kärlek
skulle väl någonsin komma på den bisarra idén
att kalla punkten strategisk ...
Det andra fästet är du.
Det tillkommer inte mig att säga något om bron.