Våren kryllar genom aprilskogen,
lössläppt på liv och död.
Kryllar, klibbar och kvider.
Är ingen ung triumfator med rak nacke och havet i ögonen,
är ingen rank stjärnflicka med blicken bortom nymånen —
har ingen blick alls. Är blind, tills vidare,
som skogsmössens pipande ungar — och böjd, tills vidare,
som anemonernas groddar. Våren är inte stolt.
Våren är bara våren, med glupande mjuka organ.