Karl August Nicander (1799-1839)

KARL AUGUST NICANDER (1799–1839) debuterade som författare i Kalender för damer (1820; tryckt 1819). I samma volym debuterade också Nicanders livslånga vän, Erik Sjöberg (mer känd under sin pseudonym Vitalis). De två hade träffats under gymnasisttiden i Strängnäs och vänskapen kom till dels att prägla bägges författarskap. Nicander betraktades tidigt som ett stort litterärt löfte av tidens stora: Atterbom, Geijer och Tegnér spådde den unge skalden en stor framtid. Med sitt första större arbete, versdramat Runesvärdet och den siste riddaren (1820), tycktes Nicander infria förväntningarna. Dramat nådde aldrig scenen, men i den dramatiska skildringen av kristnandet av Sverige fanns både kraft och poetisk sensibilitet. 1822 valdes Nicander in i Götiska förbundet, under namnet Norna Gest, och hans diktning prisades vid ett flertal tillfällen av Svenska Akademien. En längre resa till Italien, 1827–1829, kunde genomföras efter ekonomiskt stöd från just Akademien samt andra välvilligt inställda mecenater. Detta var Nicanders ljusaste tid. Resan skildrades i bokform, och diktsamlingen Hesperider (1835) – som förutom dikter också innehöll prosanoveller – gav uttryck för den Italienkult som Nicander kom att utveckla. Men framgångarna kom nu med allt längre mellanrum. Nicanders litterära krafter tycktes sina, och han tvingades av ekonomiska skäl att skriva mer för brödfödan än för att stilla sin inre, poetiska övertygelse. När Nicander dog 1839 – i grunden oförlöst som författare – begravdes han i samma grav som Stagnelius.