Sven Nilsson (1787-1883)

SVEN NILSSON (1787–1883): ”zoolog, arkäolog, född d. 8 mars 1787, blef 1806 student i Lund, 1811 filos. doktor, 1812 docent i naturalhistoria och amanuens vid naturalie-kabinettet, 1816 adjunkt i zoologi och 1819 intendent vid universitetets zoologiska museum, fick 1821 professors titel, förordnades 1828 till intendent vid vetenskaps-akademiens zoologiska museum (hvilket han betydligt förbättrade) samt utnämdes 1832 till professor i zoologi vid Lunds högskola. Prästvigd 1838, fick han s.å. ett pastorat såsom personligt prebende och utnämdes 1839 till hedersprost. 1856 erhöll han såsom emeritus afsked från professuren. 1868 promoverades han till medicine hedersdoktor. död 1883. L., som var en af samtidens mest berömde vetenskapsmän, har utgifvit tvänne stora epokgörande verk: Skandinavisk fauna (4 delar, 1820–55; de trenne första delarna i nya upplagor) och Skandinaviska nordens ur-invånare (med planscher af M. Körner, 2 delar, 1838–65; 1:sta delen i ny uppl. 1866, 2:dra delen 1:sta afd. i 3:dje uppl. 1872). Genom det förra, det första fullständiga i sitt slag på svenska, bidrog han i väsentlig mån till den zoologiska vetenskapens utveckling, och genom det senare spred han nytt ljus öfver Skandinaviens förhistoriska tid samt gaf, jämte dansken K. J. Thomsen, upphofvet till ett alldeles nytt arkäologiskt system. Bland denne skarpsinnige forskares öfriga arbeten märkas: Petrificata svecana formationis cretaceae (1827), texten i Illuminerade figurer till Skandinaviens fauna (af M. Körner, 1832–40), Dagboksanteckningar under en resa från södra Sverige till Nordlanden i Norge 1816 (1879) m. fl. En del Samlade smärre skrifter utkom 1875.”