157
3
SKÖNHET EN BRÄCKLIG GLANS .
En blomma rinner up ur mul ,
Af wäder blåses hon omkul ,
Ell ' wissnar hon och får sit slut ,
När Sommartiden lupit ut :
Så är det ock med skönhets prakt ,
Hon äger ej fulkomlig mackt :
Hon lider oundwiklig nöd ,
Af siukdom , ålder , tid , och död .
En skönhet är allena til ,
Som ewigheten gilla wil :
En ren , en klar , en helgad siäl ,
Hon wäxer til , och prydes wäl
Af himlaprackt , en skönhets skrud ,
Som gör , at hon behagar Gud .
4.
SJÄLENS SANNA NÖJE .
Sorgemåln , du ängslans dinia ,
Som förmörkar siäl och sin ,
Som utsläcker hoppets strimma ,
Och förtärer friden min ,
Fly ifrån mit hjerta bort
Tiden är så dyr och kort ;
Jag wil den i sorg ej nöta ,
Men en högre syssla sköta .
