DEN LÄNGTANDE SKÄRGÅRDS - FLICKAN .
( Efter en folkvisa . )
Och dagen lider ,
/ och solen skrider ,
och alla stjernor tändas upp igen ;
Rättnu så stunda de ljufva tider ,
då Skärgårdsflickan återfår sin vän .
Hvar qväll på stranden
i perlesanden
hon fåfängt ritade hans kära namn ,
såg hän med längtan mot himlaranden ,
men såg der lika tomt som i sin famn .
Hon trår och trånar ;
Omsider blånar
så skönt i vesterlid en liten prick ,
och långa , ensliga , tunga månar
försvinna lätt för glädjens ögonblick .
Nu blåser vinden
med fulla kinden ,
en segelbåt från udden halkar ner ;
För solbrun gosse jag öppnar grinden ,
och önskade , men törs ej öppna mer .
