NÄR LJUSET KOM TILL X-VATTNET

Det var torrt, fint och höstfagert när jag om
morgonen drog hemifrån — då jag i kvällning-
en steg ur bussen sjönk lågskorna djupt ner i
våt snö. För resten snöade det fortfarande, tätt
och inhöljande, det var inte så lätt att se nån-
ting —
— Vi skall gå häråt, sade en barsk röst ur
mörkret. Han får följa efter.
Mera snö kröp ner i skorna och smälte is-
kall där.
Framför mig klev en svart gestalt men tyst nu,
klev bara vidare, målmedvetet, uppför en bac-
ke, mot ett svagt sken. Ett litet slag var vi i
jämbredd och då urskilde jag så någorlunda hal-
va hans ansikte, hederlig, lite hårdhuggen Bran-
tingsarbetartyp, säkert rejäl i alla detta livets
angelägenheter.
Fast utan fallenhet för onödiga hövlighets-
fraser.
— Här skall vi in, återtog han ledningen.