Det är undangömda trakter, i högsta grad enskilt område, som Anna Bondestam beträder i sin nya bok. Den handlar om yttre och inre uppgörelser eller kristillbud, om viljor som skär sig mot varandra, men kanske främst om människor som tvingas till insikt och klarhet i sitt livsmönster. Det sker inte alltid eller helt medvetet, snarare då med hjälp av något okänt element som pressar sig fram ur de dolda djupen i deras inre. Det är en bok om vad som rör sig inom oss, bakom vårt nedfällda visir.

Anna Bondestam har väl inte tidigare trängt så säkert och djupt in i mänskligt själsliv som i dessa klarsynta, enkelt och dramatiskt berättade noveller. Man läser dem ofta med en igenkännandets glädje, ännu oftare med oförställd beundran över författarinnans förmåga att varsamt och ändå skoningslöst ärligt lyfta fram begraven sanning i den medmänskliga förståelsens varma dager.