Mauritz Cramær (1818-1848)

JOHAN MAURITZ CRAMÆR (1818–1848), född Palmlund, levde ett olycksdrabbat liv. Oskyldigt anklagad för stöld av varor hos den skrädderifirma där han anställts 1838 sattes han i fängelse under en kortare tid. Den omilda behandling han utsattes för av polismyndigheten lade hos honom grunden till djup misstänksamhet och fientlighet mot all samhällets överhet; därvid kom han också att stödja Magnus Jacob Crusenstolpe, bland annat med en hyllningsdikt i samlingen Ljud och oljud (1845). Under pseudonymen Caprice skrev Cramær vassa krönikor i Söndagsbladet, Stockholms-Figaro och Aftonbladet. Mest känd är han dock som dramatiker. Hans första egna verk för scenen var lustspelet Femhundra riksdaler banko (1846), vars lovsång till kaffet – ”den bästa av alla jordiska drycker” – blev omåttligt populär. Hans största framgång blev komedin Symamsellerna (1848), en samhällssatir om livet i den fattigare medelklassen. Cramær bearbetade även Emilie Flygare-Carléns roman Rosen på Tistelön och gav den dramatisk form som Brottslingarne (1843).