breven till claes
26/10 1653 A monsieur Claude Ekeblad
A Stola
Jag har hört sägas och endels själv förfarit att det en stor lisa är
till att beklaga sin eländighet för andra . Jag har alltsedan jag
kom till Stockholm nu sist inte velat skriva min käre bror till
om huru min krankhet i låret dagligen tillväxt haver . Men nu
plågan igenkommen är så stark som någon tid tillförne måste
jag säga min käre bror , att om I finge se mig i det posityret jag
nu sitter skulle I le åt mig , förty det är löjligt nog att bära foten
i band liksom man bär armen när man har låtit slå sig åder . Jag
känner det lisar så länge han hänger . Därför gör jag det . Jag vet
inte om sjukdomen därför yppar sig att jag begynte att studera .
Vore det så , så borde hon redan hålla upp förty jag har redan
övergivit att studera , nästan förrän jag begynt hade , och det
därför att min domine præceptor intet hade det jag kunde lära
av honom och föga klokare än jag . Därför gav han mig avsked
och inte jag honom på det han icke måtte skämma ut sig eller
kanske mig .
Ett ting ber jag bror inte ville sända sin tjänare hit , efter jag
visst innan 2 dagar reser härifrån antingen med Hennes Majestät
eller till Västergötland att leva på Era nåder . Jag har gjort mitt
bästa att söka några medel till de saker I begära , men om icke
Sven Uggla står bi som idag kom hit vet jag inte huru det bliv-
er . Det gör mig ont att vi så hastigt hädan måste och hade gärna
sett att tjäna bror härmed . Kan jag få något på kredit skall jag
ännu försöka , oansett tiden är kort och sjukdomen presserar på
alla sidor . Här går ett tal att Christer Lillie skall hava ångrat
sitt giftermål han har för händer med Draken . Jag kan icke tro
han är så galen . Det vore en stor skam för honom . Jag har inte
tid att skriva mera , förty jag sitter i vart ögonblick och fruktar
att få ett rött kors på min port som de göra på deras där pest-
ilensen är inne .
109