-
III .
81 —
ER IN N A .
De säga att vid mina sånger löfven
och stjärnorna på himlen tjusta bäfva ,
att snabba vågorna bli still och lyssna ,
ja , människor sig trösta och försonas .
Erinna vet det ej och känner ej .
Hon står allen vid hafvet stum och tänker :
Så var Eurialus i täflingsleken ,
så kom han smyckad ifrån gästabudet- - - - -
6 . — Ekelund .