Per Ulrik Enbom (1759-1810)

PER (PETER) ULRIK ENBOM (1759–1810) har för eftervärlden kommit att bli mest känd för det raljeri han blev föremål för då framför allt C. G. Leopold i Stockholmsposten publicerade parodier och smädelser ägnade Enboms diktning. Enbom var ivrig anhängare av Thorild och Lidner och hans egna skaldeförsök kom att kritiseras för överdriven sentimentalitet och ett alltför högt uppskruvat, självupptaget tonläge. Med beundransvärd envishet fortsatte dock Enbom sina skriverier. Det är också att notera att han 1793, efter Bengt Lidners död, stod som utgivare av dennes Nyaste arbeten. I sin egenskap av kritiker kom Leopold då att ge den största uppskattningen till de dikter där, honom ovetandes, Lidner själv endast skrivit de inledande raderna och Enbom färdigställt resten. Mot slutet av sitt liv levde Enbom i ensamhet och armod. Möjligtvis som ett utslag av ruelse återfanns Leopold då bland dem som räckte en hjälpande hand.