Carl Gyllenborg (1679-1746)

CARL GYLLENBORG (1679–1746), var en av sin tids ledande politiker. Hösten 1703 utsågs han till legationssekreterare, sedermera chef vid den svenska beskickningen i London, där han kom att stanna i fjorton år. Hemkomsten till Sverige skedde under smått dramatiska former. Det hade visat sig att han var inblandad i Georg Heinrich von Goertz planer gällande ett återinsättande av det stuartska kungahuset på Englands tron. Gyllenborg sattes i fängelse, dock med mildaste behandling, varifrån han så småningom frigavs och sändes hem. Åter i hemlandet stod han snart ånyo i det politiska spelets mittpunkt som en av underhandlarna vid den svensk-ryska fredskongressen, som riksråd och som en av grundarna av Hattpartiet, vars ledare han var fram till sin död. Partiet tillkom som en reaktion mot kanslipresidenten Arvid Horns försiktiga politik. Som en del av dess agitation inför riksdagen 1738–39 skrev Gyllenborg det komiska dramat Svenska sprätthöken (1737), vars politiska tendens är riktad mot den gamla adel som var Horns främsta gynnare. Hattpartiet gick segrande ur riksdagsstriderna och Gyllenborg utsågs 1739 till ny kanslipresident. Han var även kansler vid Lunds universitet 1728–39 och vid Uppsala universitet, från 1739, där han kom att verka för en rad moderniseringar. Gyllenborg var därtill en trägen samlare av böcker, konst och naturalier och en större ”collection med allehanda rariteter” donerades till Uppsala universitet under hans sista levnadsår.