Anna Lisa Wärnlöf

(Claque)

HATT


Stalldörren stod på vid gavel och majorens djupa bas
klang övertygande inifrån:
– Så ja, lilla gumman – kom nu bara! Det är
ingen idé att spjärna emot längre. Har jag sagt det,
så har jag sagt det.
Jag trodde att majoren skulle komma ut med den
bruna tvååringen, men han kom ut med majorskan.
Hon såg farlig ut.
– What’s the row? sporde jag i den lätta ton var-
med engelsmän så framgångsrikt bekämpar affekter.
– Elisabeth ska fara in och köpa hatt, svarade
majoren trankilt. Det går ett bra tåg kl. 11.45. Följ
med Elisabeth och köp hatt. Det är riktigt hattväder
i dag.
Majorskan är rakryggad och väger 114 kg i alla
avseenden. Majoren är lika rakryggad, men han är
kortare och torrare på allt sätt. Som alla sakliga män
älskar han det osakliga hos sin hustru i alla dess
former – t.o.m. i form av skenbar saklighet. Dess-
utom går han hellre i snabb takt runt en liten sjö än