»Kvinnan» och hennes skapare
Kvinnlighet, manlighet och mänsklighet.
Av Rosa Mayreder. Övers. av Olga Andersson. 1910.
Av Rosa Mayreder. Övers. av Olga Andersson. 1910.
Mycket sällan kan det numera påstås om en utländsk bok,
som införes i svenska marknaden, att den fyller en lucka i vår
hemmagjorda litteratur. Inhemska detektivromaner och barn-
böcker, teaterpjäser och handledningar i sexuell upplysning jäm-
te mångahanda annat, som vi ej längesedan trodde oss obekvä-
ma till, vittna om svenskarnas växande håg och förmåga att
göra sig oberoende av den främmande importen.
som införes i svenska marknaden, att den fyller en lucka i vår
hemmagjorda litteratur. Inhemska detektivromaner och barn-
böcker, teaterpjäser och handledningar i sexuell upplysning jäm-
te mångahanda annat, som vi ej längesedan trodde oss obekvä-
ma till, vittna om svenskarnas växande håg och förmåga att
göra sig oberoende av den främmande importen.
Allt kan skrivas i Sverige, Faust och Nick Carter och Zara-
thustra, bara inte ett verk som Rosa Mayreders »Zur Kritik der
Weiblichkeit». Och likväl är just detta oss oumbärligt. Många
ha med en dunkel, smärtsam längtan saknat det, innan det fanns
till. Det kunde ha kommit oss till del några år tidigare, men
just nu är måhända rätta stunden för ett stort antal läsare —
för somliga infaller den längre fram eller aldrig.
thustra, bara inte ett verk som Rosa Mayreders »Zur Kritik der
Weiblichkeit». Och likväl är just detta oss oumbärligt. Många
ha med en dunkel, smärtsam längtan saknat det, innan det fanns
till. Det kunde ha kommit oss till del några år tidigare, men
just nu är måhända rätta stunden för ett stort antal läsare —
för somliga infaller den längre fram eller aldrig.
Det är sannerligen icke genom ämnets oerhörda nyhet som
Rosa Mayreders bok frapperar. Detta ämne ha vi dryftat ide-
ligen, ohejdligt i jämt fjorton år. Äran att ha bragt det på tal
— vilket förr eller senare måste göras — kan ingen frånkänna
Rosa Mayreders bok frapperar. Detta ämne ha vi dryftat ide-
ligen, ohejdligt i jämt fjorton år. Äran att ha bragt det på tal
— vilket förr eller senare måste göras — kan ingen frånkänna