LILJECRONAS SISTA
KONSERT.

Av alla människor, som jag har råkat, har ingen
haft en sådan förmåga att läsa mina tankar som
min gamla mor. Under de sista tjugutre åren av
hennes liv, då hon delade mitt hem först i Lands-
krona, sedan i Falun och slutligen på Mårbacka,
överraskade hon mig mångfaldiga gånger med att
säga saker, som förrådde, att hon visste vad jag
gick och tänkte på. Men på den tiden sökte jag
alltid finna en eller annan naturlig förklaring till
dessa små tilldragelser och fäste ingen vidare vikt
vid dem.
Jag kan dock ge ett litet exempel på den tanke-
överföring, som ägde rum mellan min mor och
mig. Vi var långt skilda åt vid detta tillfälle,
och därför har saken synts mig så märklig, att
jag har bevarat den i minnet.
År 1895 sade jag upp min plats vid Landskrona
flickskola och var alltså fri att bosätta mig, var
jag behagade. Jag stannade emellertid kvar ett
par år i den vackra staden vid Sundet, dels där-
för att jag trivdes där mycket väl, och dels där-