304
Vi blåste på hornen i sundet ,
Vi sjöngo en psalm invid grundet ,
Och jag höll min flicka i famn .
I skuggan af hängande segel
Stod böljans omätliga spegel ,
Pen stjeruorna dansade på ;
Vi njöto , vi njöto minuten ,
Högt öfver oss himlen låg sluten ,
Och jag var derinue ändå .
Den tiden var lycklig ; o ! blicka
Ur tårar , min rodnande flicka ,
Och säg : ” den var lycklig för mig ! ”
Då låter jag stormarna strida ,
Jag sätter mig glad vid din sida ,
Och far genom lifvet med dig .
Min sista önskan .
i - ^lär skall ödets nåd mig skydda
Och min sista bön bli hörd !
Blott en stilla landtlig hydda ,
Blott en liten egen skörd :
Och en vän med tro och seder ,
Frihet , munterhet och ro :
Ack , och hon , mitt allt , min heder ,
Hon till sällskap i mitt bo !
I en täppa , närbelägen ,
Skulle allting bli natur ;
För den konstigt täckta vägen
