EYVIND JOHNSON
VÄRLDSNOMAD
Brev om och brev till Harry Martinson
Det finns ett drag av Hedenvind - Eriksson hos Harry Martinson . Olikheterna
mellan de båda diktarna är stora och många , men det finns i alla fall ett ge
mensamt drag och där är också den övertygande styrkan i deras i övrigt så olika
präglade dikt : denna mjuka , man ville säga drömmande realism som inte är en
anhopning av detaljer , ett sammanplockande av sannolika skeenden , utan snarare
en stämning , det intensivt upplevdas stämning . När Martinson talar om en båt
till exempel ger han inte endast bilden av en båt , en högst trovärdigt och sak
kunnigt tecknad båt som rullar , bölar , driver förbi eller ligger stilla och lossar
eller lastar , nej , båten är inte en liten pittoresk eller tragisk detalj utan ett vik
tigt led i världsskeendet . Den är en del i alltet . Och ingen del är där den viktigaste
delen . Den blomma du just nu ser är Blomman , den må vara törnros , gullviva ,
hundloka eller nässla . De människor som går förbi dig är Människan . Den
lilla byn i Blekinge , i Norrland eller på pampas är den levande världen — ett
oändligt därute . Begreppet fosterland är det relativaste av allt . Det blommar
såväl kring torp som kring casa , människorna har olika hudfärg och olika språk
och lever under olika yttre former : men Driften , Önskan , Glädjen och Vreden
är det evigt elementära i dem alla . Internationalen är en realitet som man inte
ens behöver diskutera : den kapitalistiska internationalen med dess telegrafspråk
och den havsproletära internationalen med det gemensamma , dyrt förvärvade
förrådet av eder , arbetsrop och minnen av städer och kvinnonamn .
