Adolf Erik Nordenskiöld (1832-1901)

ADOLF ERIK NORDENSKIÖLD (1832–1901) var en av sin tids främsta forskningsresande och ledde ett flertal expeditioner till bland annat Spetsbergen och Grönland. Sin största triumf nådde han med ångfartyget Vega, med vilket han lämnade Tromsö den 21 juni 1878 och seglade genom nordostpassagen och till Yokohama där han ankrade den 2 september 1879. Vega och dess besättning hade då övervintrat, fastfrusna i isen vid Pitlekaj. Nordenskiöld återkom till Stockholm den 24 april – Vegadagen – 1880 och mottogs med storslagna, snart sagt oöverträffade hyllningar. Nordenskiöld var född i Helsingfors, men lämnade Finland och flyttade till Sverige 1857 efter det att han, som inte dolde sina liberala åsikter, hamnat i konflikt med de ryska makthavarna och avvisats från universitetet. Sitt svenska medborgarskap fick han 1860. Nordenskiölds huvudämne var mineralogin – hans avhandling beskrev grafitens och kondroditens kristallformer – och hans största arbete från åren i Finland torde vara Beskrifning över de i Finland funna mineralier (1855). År 1858 utnämndes han till intendent för mineralogiska avdelningen vid Naturhistoriska riksmuseet; en tjänst han innehade resten av sitt liv. Nordenskiölds idoga samlande av mineraler, växtfossil och meteoriter gjorde museets samlingar till världsunika i sin omväxlande rikedom. Under expeditionen med Vega runt Asien insamlades också värdefullt etnologiskt material samt förvärvade Nordenskiöld i Japan en stor samling japansk litteratur – ettusen verk i 5500 band. Samlingen var sin tids största i Europa och donerades sedermera till Kungl. biblioteket. Nordenskiöld skrev en omfattande, populärt hållen berättelse om Vega-expeditionen: Vegas färd kring Asien (2 band, 1880–81). Böckerna översattes till tio språk och lade grunden till hans välförtjänta världsrykte som forskningsresande och vetenskapsman. Utöver mineralogin intresserade han sig främt för meteorologi, paleobotanik samt teorier kring jordklotets uppkomst. Under senare delen av sitt liv kom han också att intressera sig mycket för kartografi; ett intresse som ledde till att han blev en av Europas ivrigaste boksamlare i ämnet. Nordenskiölds stora vetenskapliga boksamling, i vilken bland annat återfinns 123 inkunabler, omfattar mer än åttatusen verk och finns idag vid Helsingfors universitet. Han var själv en mycket flitig skribent och de mindre och större skrifterna av hans hand, i varierande vetenskapliga ämnen, är närmast oräkneliga.