Johan Magnus Rosén (1806-1885)

JOHAN MAGNUS ROSÉN (1806–1885) närde redan som ung drömmar om att verka inom den musikaliska sfären, men gav sig efter familjens påtryckningar in på ämbetsmannabanan och avlade hovrättsexamen 1829. Dock avbröts hans redan från början motvilliga karriär då han 1839 avskedades för försummelse från Krigskollegium, där han var kammarskrivare. För Roséns del innebar detta att han helhjärtat kunde ägna sig åt sina artistiska intressen och han medverkade i Aftonbladet och ett flertal andra tidningar som kulturskribent. Han utgav även själv ett antal kortlivade tidskrifter och översatte bland andra Eugène Sue och William Thackeray till svenska. Som författare och tonsättare var han mycket populär i sin samtid. Bland hans litterära verk märks Den fria kärleken (1840), En piffig karls missöden (1842) och Komministerns dotter (1849, i följetongsform). Skildringarna ägnas främst den stockholmska borgerligheten eller livet kring landsortens prästgårdar. Bland hans musikstycken kan nämnas ”Pompejis sista dag”, vilken var tänkt att framföras under fyrverkerier i akt och mening att levandegöra Vesuvius utbrott. Hans memoarer – Några minnesblad (1877) – ger en rik rundbild av hans samtids musik– och kulturliv.