Johan Runius (1679-1713)

JOHAN RUNIUS (1679-1713) var, under sin korta levnad, en mycket ansedd tillfällesdiktare vars i rytmen melodiska och i bildspråket konkreta rimkonst utmanade konventionen och gav honom en stor och uppskattande publik. Han försörjde sig som informator, men fick därtill viss förtjänst som av borgerskapet anlitad festskald. Tidvis anställde han också lotterier på sina ägodelar och annonserade då dessa med kungörelser på vers i ett slags tidig rokokostil. Verstekniskt höjde sig Runius över samtida poeter och bland andra Bellman fann i honom en föregångare. Runius samlade skrifter – Dudaim – utgavs i tre delar (1714, 1715 och 1733) efter hans död.