88
ÖLANDS RUNSKEIFTEE .
tecknad ei ( reisa , stein ) . Det ä r e j troligt , a t t någon betydlig olikhet f u n n i t s i språk
utvecklingen mellan så närbelägna orter . 1 Afståndet mellan Hulterstads kyrka och Säby
ä r föga m e r än en mil . P å g r u n d af allt hvad j a g här utvecklat anser j a g mitt an
tagande a t t Säbystenens former Silin och risa uttalats Swceinn och ræisa vara berättigadt .
Gräsgårdsstenen n r 16, som funnits föga mer än X U mil söder om det ställe , der
Säbystenen n r 18 står , har ristll , som kan tydas såväl rcestu som rceistu . Möjligheten af
den senare tydningen framgår såväl deraf a t t stenen också h a f t acc . Stain ( stcein ) som
äfven deraf a t t stenen antagligen varit äldre , men i alla händelser icke yngre än Sandby
gruppen . Inskriften står i en enkel djurslinga och har ^ r i g t i g t användt för ursprung
ligt palatalt R . — Om uttalet af formerna sihstin och þÍR på denna sten ä r f ö r u t ordadt
( se s. 64).
Runstenen n r 7 i Mörbylånga kyrka ( ofvan s. 49) hade enligt den enda tillgängliga
teckningen , Bautil 1072, risa Sten , det senare enligt min förmodan läsfel för Stin . För
denna runstens jemförelsevis höga ålder talar den enkla djurslingan , vidare a t t o uttryckes
med u ( þur ) och a t t ordet » efter » skrifves ÍftÍR med Uttalet har derför otvifvelaktigt
varit ræisa stcein . Till samma trakt höra de med invecklade slingor prydda Resmostenarna
n r 3 och 4, som hafva flera ord , i hvilka diftongen cei ä r betecknad med två tecken ( ai
eller ei ) . Afståndet mellan Mörbylånga och Resmo kyrkor är fogelvägen föga mera än
74 mil .
Kastlösastenen n r 9, af hvilken Rhezelius träffade ena hälften ute på fältet , och som
derför troligen icke varit rest på kyrkogården , hade enligt den enda tillförlitliga teck
ningen Bautil 1063: raisti Stain , men acc . SUÍn . Denna runsten visar samma åldersmärken
som Mörbylångastenen n r 7. I de t v å förstnämnda orden hafva vi derför otvifvelaktigt
den rigtiga beteckningen för stam v okalen , och uttalet har varit : rceisti , stcein , Swcein .
Slutligen hafva vi L . 1296 ( Köping ) med rata ( icke raista såsom hos L . ) Stin .
Stenen ä r känd endast genom två äldre teckningar . Den var illa faren . Inskriften var
inhuggen i en enkel slinga , men af denna voro de karakteristiska delarna , början och
slutet , utplånade . Af den ofullständigt bevarade inskriften finner man , att o ljudet var
uttryckt med os runan, men å andra sidan har stenen ^ ( aftR ) . Något skäl a t t antaga
stenen vara y n g r e än Sandbygruppen förefinnes icke ; stenens f o r m Stin har derför troligen
uttalats stcein . 2
1 Då ingen anledning förefinnes att tro något annat , får inan antaga , att runristaren varit hemma på
den ort , der inskriften finnes .
2 Södra Möcklebystenen nr 15 ( s. 61) har enligt den enda kända teckningen ( af Frigelius ) haft raisti
Stina þinsi . Jag vill numera icke bestrida , att detta kunnat vara en rigtig läsning eller att þinsi kunnat före
ställa acc . plur. þinsi kan hafva uttalats þensi , för äldre pennsi , en form , som är bildad med suffixet si af
samma grundform som den äfven blott i runor förekommande acc . plur. þenna är bildad af med suffixet a , got .
mh ( penna , analogiskt för panna , af urnord . panR , got . pans ; E . Lidén , Arkiv IV , 112). Jag vill derför nu
läsa och tolka inskriften : Abiqrn rœisti stœina pensi œftiR — , fabur sinn , ( auk ceftin ) Wíkar , bróbur
sinn , » Abjörn reste dessa stenar efter N . N . , sin fader , ( och efter ) Vikar , sin broder » . Stenen har alltså utgjort
en af ett par . — Att inskriften varit äldre än öfvergången från cei till é och att Stina således uttalats stœina
framgår dels deraf att i inskriften rœisti skrifves raisti , dels deraf att palatalt R regelmässigt betecknas med / k
( ÍftÍR ) samt att o ljudet är uttryckt med h ( bruþur ) . ( Not , tillagd vid korrekturet . )
