SMÅLÄNDSK MAGI
Det var en gång en skogspark som skulle fällas . För
mig och många andra hade den betytt både skydd och
skönhet där den stod , men nu var det alltså slut . I ett
hörn vid vägen stod en tio — femton stycken vackert
och fritt vuxna furor och granar , och dem dristade jag
mig att be för . Markägaren hade ingenting emot att
låta dem stå som ett skydd mot den gapande tomheten
bakom , men han kunde ingenting göra , ty de tillhörde
den som köpt dem på rot . Jag ackorderade då vidare
med honom som köpt dem på rot . Han värderade trä
dens värde i penningar tre gånger högre än jag . Vi
beslöt att låta den slutliga uppgörelsen anstå till mor
gonen därpå .
Följande morgon vaknade jag med ett ryck och tänk *
le : hur ska jag nu göra ? Min omgivning varnade mig
allvarligt för att köpa träd på annans mark och låta
dem stå där . Redan förut hade jag rykte om mig att
vara lite småtokig och småförmögen och värre skulle
det bli . Med dessa förmaningar i öronen , skyndade jag
* väg utan att veta hur jag skulle handla . Det såg så
underligt ut då jag kom fram . Större delen av skogs
parken hade fallit nu , men det hörn , om vilket vi under
handlade , hade sparats ut . Ännu en gång gick jag en
tur omkring träden . Deras svepande grenar tyngdes av
vintermorgonfukt , de skrovliga stammarna var djupt
°ch mättat bruna , över mossan låg små gråa fuktpärlor .
