Svenska ABC-böcker

Mats Malm

Läsförmågan är intrikat sammanvävd med frågor om makt, religion, demokrati och människosyn. De svenska ABC-böckerna var från början språkpolitiska inlägg och religiösa redskap: Sverige var ett av de länder som mest effektivt lärde den breda allmänheten att läsa under 1600-talet. Det var i huvudsak genom kyrkan som läsundervisningen bedrevs, och syftet var också att dana goda kristna undersåtar. Genom de svenska ABC-böckerna kan man följa hur synen på samhället, språket, individen och barnet förändrades genom århundradena.

Ovan: »Fader vår» ur RVNA ABC Boken (1611).

Protestantismen profilerade sig gentemot katolicismen genom att låta medborgarna ta del av Guds ord på folkspråket, men i den första svenska ABC-boken, utgiven av Johannes Bureus år 1611, profileras Sverige också genom att språket gestaltas genom runorna, som uppfattades som bevis på den svenska kulturens ålder och ärevördighet. RVNA ABC Boken återger bland annat Fader vår och tio Guds bud både i runor och i den frakturstil som var den normala stilsorten för svenskan. En anonym ABC-bok, förmodligen från 1693, är mindre tydlig med ursprung och syfte: här får läsaren en lista över vokalerna och konsonanterna och kan sedan förkovra sig i ett likartat urval av religiösa standardtexter. 1704 (första utgåva redan 1666) förtecknar Johannes Gezelius betydligt mer pedagogiskt bokstäverna och siffrorna i Ett Rätt Barna-Klenodium, som också omfattar betydligt rikhaltigare läsövningar än tidigare: inte minst katekesens Hustavla, som definierar människornas olika roller i samhället från hushållet till statens styrelse.

Ovan: ur Barnabok (1780).

Vid mitten av 1700-talet är stridsfrågan: hur skall det svenska språket skrivas? Ett inlägg i kampen om svenskans standardisering blir Erik Ekholms En ny A-B-C-Bok, som förkunnar helt bestämda principer för rättstavningen och ser inte bara bokstäverna utan också stavelserna som en grund för inlärningen. Läsövningarna är inte längre religiösa utan mer allmänt sedelärande: ”Håll vakk-ert ok rätt i knif-en ok sked-en, och vakt-a dig, at du ikk-e fläkk-ar kläd-er-na ok duk-en.” 1772 utvecklas stavelsemetoden i ännu en ABC-bok utan vare sig titel, författare, ort eller år: här är texterna åter religiösa, men nu får barnet också bilder som stöd för inlärningen: en björn för B, en enhörning för E. Och 1780 utvecklas pedagogiken ytterligare från barnets perspektiv i Barnabok, Hans Kongl. Höghet KronPrinsen i underdånighet tilägnad: här utvidgas bilderna och förses med välartikulerade verser. Variationerna i ABC-bokens historia är oändliga.

Läs mer

ANONYM: (A) A a b c … (1693)
ANONYM: A A a b c ...x y z (1772)
BUREUS: RVNA ABC Boken (1611)
EKHOLM & RAMBACH: En ny A-B-C-Bok (1758)
GEZELIUS: Ett Rätt Barna-Klenodium (1704)
WELLANDER: Barnabok (1780)