Kvinnliga författare och kvinnans villkor. 1830- och 40-talen och den realistiska romanen

Mats Malm

Decennierna från 1830 var en särskilt livaktig period i svensk litteratur. Nu var tiden mogen för kvinnliga författare att göra entré på allvar, och under 1830-talet var kvinnor som Fredrika Bremer, Emilie Flygare-Carlén och Sophie von Knorring de mest lästa författarna i Sverige. Det var också nu den realistiska och samhällstillvända romanen etablerade sig på allvar. Om litteraturen i gamla tider hade setts som ett medel att befästa samhällets normer, blev den nu ett medel att kritisera samhället och efterlysa förändring.

Förändringen var inte ofarlig, det gick inte att vara för frispråkig. Startskottet kan sägas ha varit Fredrika Bremers Famillen H***, som utkom 1830-1831 och höll sig ganska mycket inom hemmets väggar. Efterhand blev Bremers författarskap betydligt mer politiskt, medan Flygare-Carlén snarare odlade romantiska äventyrsromaner och Knorring skrev om de förnämas salonger.

Debatten om kvinnans ställning i samhället och äktenskapet tog fart, och ett slags kulmen kom 1839 när C.J.L. Almqvist publicerade Det går an. Boken var en så stark utmaning mot de konservativa värderingarna att den gav upphov till en lång debatt, den så kallade det-går-an-debatten.

Läs Johan Svedjedals presentation av Det-går-an-debatten här!