August Strindbergs brev 1858–1912
När Strindbergssällskapet, efter det andra världskrigets slut och inför det stundande hundraårsminnet av August Strindbergs födelse 1849, grundades 1945, var en av de viktigare drivkrafterna ambitionen att utge August Strindbergs brev.
Den förste, som, redan i slutet av 1880-talet, vidtog åtgärder för att samla breven var faktiskt Strindberg själv. Mer systematiskt, redan före Strindbergs död 1912, övertog hans vän och beundrare, fysikprofessorn Vilhelm Carlheim-Gyllensköld, denna uppgift, som sedan fortsattes av litteraturprofessorn Walter A. Berendsohn, tysk-judisk flykting i Sverige, vilken också upprättade ett register över alla då kända brev från Strindberg.
Torsten Eklund, författare till doktorsavhandlingen Tjänstekvinnans son. En psykologisk Strindbergsstudie (1948), fick uppdraget att ge ut Strindbergs brev. Den första volymen utkom 1948 och täcker perioden 1858−1876. Därpå publicerade han, fram till 1976, ytterligare fjorton volymer, där den sista omfattar tiden april 1904–april 1907.
Efter Torsten Eklunds frånfälle 1982 inträffade en paus i utgivningen, som återupptogs av undertecknad, Björn Meidal, som 1982 disputerat på avhandlingen Från profet till folktribun. Strindberg och Strindbergsfejden 1910–12. Jag utgav under åren 1989−1996 brevvolymerna 16−20, omfattande perioden maj 1907 fram till Strindbergs död i maj 1912, samt 2001 två supplementvolymer, del 21 (omfattande åren 1857−1892) och del 22 (omfattande åren 1893−1912).
Samtliga brevvolymer ingår i serien Strindbergssällskapets skrifter och är utgivna av Albert Bonniers förlag. Delarna 1−15 finansierades av ett relativt blygsamt anslag, 36 000 kronor – som också skulle förslå för inköp av brev – från Stockholms stadsfullmäktige, medan arbetet med delarna 16−22 inledningsvis blev möjligt genom bidrag från två privata fonder, Sven och Dagmar Saléns samt Gunvor och Josef Anérs stiftelser, för att därefter helt finansieras av Riksbankens Jubileumsfond, som också betalade tryckningskostnaderna.
Utgivningsprinciperna anges kortfattat i förordet till volym 1: Upplagan av Strindbergs brev ”är beräknad att omfatta 12 volymer och att utkomma med 1 volym om året”. Arbetet skulle, visade det sig, emellertid bli betydligt mer omfattande samt kräva mera tid.
Breven skulle tryckas i kronologisk följd och ”återgivas exakt efter originalen”, d.v.s. diplomatariskt. Vidare sades utgivningen ”icke” syfta ”till absolut fullständighet, utan sådana brev uteslutas, som kunna anses sakna varje personhistoriskt intresse eller litterärt värde”, en princip som tämligen snart övergavs.
När arbetet med utgivningen återupptogs på 1980-talet förelåg en god grund i den inventering av bevarade Strindbergsbrev som Alice Rasmussen på uppdrag av redaktionen för August Strindbergs Samlade Verk hade slutfört 1984.
I volymerna 16−22 följs i allt väsentligt de principer som knäsatts i volym 1 och den praxis som därefter rått för att i görligaste mån stöpa brevprojektet i en enhetlig form. Viktigare skillnader, med relevans för definitionen av vad ett brev är, återgivningen av breven och kommentarens utformning, framgår av förorden till brevvolymerna 16 och 21. Här kan till exempel nämnas att i de senare volymerna ambitionen har varit att återge så mycket som möjligt av den strindbergska korrespondensen, även inkluderande annat material av brevkaraktär. Många promemorior, vissa skrivelser som Strindberg under sin tid på Kungliga biblioteket författade å tjänstens vägnar, generella eller mer preciserade önskemål skrivna i korrekturen till hans verk, brevbilagor, förord till egna och andras verk skrivna i brevform, fullmakter, namnsedlar, kvitton och kontrakt, har därför införlivats i brevsviten, antingen under eget brevnummer eller återgivna i kommentaren, ibland in extenso, ibland som referat.
Supplementvolymerna av August Strindbergs Brev, volym 21−22, kräver en särskild kommentar. Ursprungligen var avsikten att endast utge de cirka 400 brev som samlats på Kungliga biblioteket sedan brevvolymerna 1−15 tryckts. Stickprov i KB:s och andra större biblioteks handskriftsamlingar gav emellertid vid handen att en ny grundlig inventering var nödvändig.
Samtliga relevanta bibliotek och arkiv i Sverige inventerades. Dessutom tillskrevs ett trettiotal bibliotek i Norden, omkring 80 i Europa samt ett tiotal i USA. Även regelrätta efterlysningar företogs, i dagstidningar, tidskrifter, antikvariats- och bokauktionskataloger, i Sverige och i utlandet. Även andra inventeringar, såsom till exempel av förorden till översättningar av Strindbergs verk, gjordes.
Resultatet av dessa undersökningar och efterlysningar blev cirka 500 nya brev. De presenteras, tillsammans med redan kända brev, i supplementen, i kronologisk följd, och för tydlighetens skull, försedda med ett S (som i Supplement), i en svit numrerad S1−S720.
En särskild kategori i supplementet är Strindbergs minusbrev, d.v.s. brev som man av olika anledningar vet att Strindberg har skrivit men som inte har återfunnits. Cirka 300 sådana har registrerats. Minusbrev som direkt framgår av breven eller kommentarerna i volymerna 1−15 påtalas däremot inte särskilt.
I den samlade utgåvan är cirka 10 000 brev tryckta, i delarna 1−20 i en svit numrerad 1−8112 samt i delarna 21−22, som sagt, i en svit numrerad S1−S720. Summan blir således 8832 brev. I själva verket är det återgivna antalet brev betydligt större, då det i även i kommentaren inflikats brev. Gissningsvis torde därför det totala antalet brev i utgåvan vara cirka 10 000, minusbreven oräknade.
Ytterligare ett supplement, ”August Strindbergs Brev – en efterslåtter 2016”, publicerade jag i Strindbergiana. Trettioförsta samlingen, 2016, ss 7−147. Även här återges breven i kronologisk ordning. Utgivningsprinciperna är de samma som tidigare tillämpats. Breven numreras här från nr Sg1 till Sg132. I notapparaten återges ytterligare 18 brev, kvitton och fullmakter samt fyra minusbrev. Supplementet är försett med ett person- och adressatregister.
Slutligen: Hur många brev skrev August Strindberg? En kvalificerad gissning kunde vara: Cirka 15 000. En liknande kvalificerad gissning är att vi i framtiden kommer att återfinna några hundratal, men däremot inte tusental, av dessa.
Björn Meidal. Stockholm i augusti 2020
Litteratur
August Strindbergs Brev 1, utg. av Torsten Eklund, ”Förord”, 1948
August Strindbergs Brev 16, utg. av Björn Meidal, ”Förord”, 1989
August Strindbergs Brev 21, utg. av Björn Meidal, ”Förord”, 2001
Johansson, Carl Olof, ”Femtio år i Strindbergs sällskap”, Strindbergiana. Tionde samlingen, 1995
Meidal, Björn, ”Att ge ut Strindbergs brev och hans samlade verk − några reflektioner”, i: Digitala och tryckta utgåvor. Erfarenheter, planering och teknik i förändring. Bidrag till en konferens anordnad av Nordisk Nätverk för Editionsfilologer 11−13 september 2009, red. Pia Forssell och Carola Herberts, 2011.
Ollén, Gunnar, ”De första åren. Till Strindbergssällskapets 50-årsjubileum 1 juni 1995”, Strindbergiana. Tionde samlingen, 1995
Volymer utgivna av Strindbergssällskapet
August STRINDBERG: August Strindbergs brev. 1. 1858–1876– – – – – Brev. 2. 1877–mars 1882
– – – – – Brev. 3. April 1882–1883
– – – – – Brev. 4. 1884
– – – – – Brev. 5. 1885–juli 1886
– – – – – Brev. 6. Augusti 1886–januari 1888
– – – – – Brev. 7. Februari 1888–december 1889
– – – – – Brev. 8. Januari 1890–december 1891
– – – – – Brev. 9. 1892–januari 1894
– – – – – Brev. 10. Februari 1894–april 1895
– – – – – Brev. 11. Maj 1895–november 1896
– – – – – Brev. 12. December 1896–augusti 1898
– – – – – Brev. 13. September 1898–december 1900
– – – – – Brev. 14. 1901–mars 1904
– – – – – Brev. 15. April 1904–april 1907
– – – – – Brev. 16. Maj 1907–12 juli 1908
– – – – – Brev. 17. 13 juli 1908–april 1909
– – – – – Brev. 18. Maj 1909–maj 1910
– – – – – Brev. 19. Juni 1910–maj 1911
– – – – – Brev. 20. Juni 1911–maj 1912
– – – – – Brev. 21. Supplement 1857–1892
– – – – – Brev. 22. Supplement 1893–1912. Med generalregister
– – – – – August Strindbergs Brev – en efterslåtter 2016