Svenskt översättarlexikon

Hedvig Charlotta Nordenflycht föddes den 28 november 1718 i Stockholm och växte upp i en välbärgad, ursprungligen borgerlig familj. Som kvinna var hon utestängd från institutionella bildningsvägar men fick en grundläggande och av allt att döma gedigen undervisning i hemmet. Hon har själv berättat att hennes far lät en av sönernas informatorer läsa tyska och latin med henne. I den konservativa hemmiljön ansågs tydligen tyska som det viktigaste av de främmande språken, men med en modernare orientering kom Frankrike i blickpunkten och det franska språket blev snart det dominerande utländska tungomålet i bildade kretsar och därmed också för en strävsam och vaken ung poet.

Av det dryga dussinet översatta dikter som Nordenflycht under 1740-talet lät trycka i samlingarna Qvinligit Tankespel uppges inte mindre än tio vara hämtade ”ifrån Fransöskan” mot vardera en från tyska, engelska och latin. ”De lärdas språk hafva någre af mina vänner styrkt mig at lära, i synnerhet Latinen”, skriver hon i sin självbiografi, ”men som jag icke åstundar, at vara eller heta Lärd, har jag ej anlagt min tid derpå”. Det är därför inte troligt att hennes båda latinöversättningar, ”Encomium Stockholmiæ” och ett Horatiusode, har tillkommit utan bistånd av latinkunniga vänner, i det senare fallet kanske också av en fransk version.

De flesta dikttolkningarna i Qvinligit Tankespel kan betraktas som övningsstycken, men en översättning i tredje delen skiljer sig från mängden i både omfattning och syfte. ”Den uplyste Menniskan, Eller en del af Gracians l’Homme detrompé Omklädd i Svensk Drägt” är en versifierad tolkning av de båda första kapitlen av spanjoren Baltasar Gracian y Morales roman El criticon från mitten av 1600-talet. Nordenflychts förlaga har varit en fransk översättning som nog från början lockade henne genom sin titel. Tyvärr fann hon att den upplysning som boken utlovade i många avseenden inte var ”öfverensstämmande hvarken med den smak, som nu är antagen, ej eller med en sund Philosophie”. Hon hade därför känt sig tvungen att på flera punkter gå ifrån originalet, i synnerhet när det gällde beskrivningen av stjärnhimlen, som hon ersatte med en egen, byggd på en nyare världsbild.

Under följande decennier publicerade Nordenflycht några översättningar i Tankebyggarordens publikationer Våra Försök och Vitterhets Arbeten efter franska original; det gäller också den lilla mytologiska fabeln ”Utur Theocrite”. Hennes största satsning som översättare är Montesquieus prosaepyllion Le temple de Gnide, på svenska ”Fröjas Tempel”. ”Den Laconiska skrifart, och smaken af den gamla Grekiske Vitterheten, som skiljer detta arbete från alla andra af dess slag […] har gjordt det värdigt at synas på Svenska”, skriver hon. Antikintresset hade på sistone börjat väga över från Rom till Grekland, och Nordenflycht visar sig också i denna sista stora översättning lyhörd för det nya i tiden.

Hon avled den 29 juni 1763 nära Skokloster.