Visserligen skulle, då denna fantasi omfattar en längesedan förfluten tid, nam-
nen på gator och allmänna platser i Palermo hafva varit tagna ifrån sjelfva det år-
hundradet. På de tider, likväl, då Sicilien var ett emellan Araber och Christne
omtvistadt rof, har man sig icke bekant de särskilda geografiska namnen på dessa
Palermos lokaler. Så gerna då, som att dikta gamla namn, har jag begagnat de nu-
varande, ehuru det kan hända, att herr Hugo stötes af denna frihet i kostumen.

Pinier hafva väl egentligen barr, snarare än löf; men då emellertid deras grenar
tillskapa hvalf, hvarunder man njuter skugga och svalka, och vårt språk icke bru-
kar ordet barrhvalf, så ber jag herr Hugo förlåta, att ”piniers löfhvalf” influtit i stäl-
let.

Såsom ett stort fel bör anmärkas, att på det förra af dessa ställen står Corsar-
Arab med c; på det sednare, deremot, Arab-korsar med k.

I fjerde takten af denna vers förekommer en anapest i stället för en jamb. Den
slags öfverhalkning af de begge vokalerna a, som härigenom sker, gifver rytmen en
fjäder-rörelse, olik de öfriga versernas rent-jambiska gång. Detta är således en ano-
mali. Den förekommer icke blott på anförda ställe, utan tillika på några andra
framdeles. Emellertid har jag velat säga till härom nu, på det herr Hugo måtte haf-
va den godheten finna, att anomalien skett med vett och vilja, och ej af missräknad
takt. Samma anmärkning gäller om de afbrutne verserne, t. e. sid. 200 rad. 15
m. fl.; hvilka icke stå der af ovilja att skrifva ut raden, utan af den sentiment, som
i ett visst svall af känslor just afbryter sig sjelf, tystnar och – en lacune i hjertat –
kan den icke äfven få visa sig genom en lacune i versen, herr Hugo?

Herr Hugo torde fråga mig, huru accacia-häckar kunna ånga af narciss, och
dervid ganska riktigt anmärka, att denna blomma icke växer på accacia-trädet. Men
sakens sanna förhållande var, att i Marzios trädgård stodo narcisser planterade på