Det faller sig så att jag råkat komma hit just i kväll när
det brinner på Vrigstad. Den dramatiska nyheten nådde en
redan när man klev av tåget. Sävsjö brandkår hade ryckt ut.
Det är inte riktigt släckt när jag kommer fram. Eldstungor
slickar fortfarande uppåt taknocken. Vattnet forsar genom
den brandsvarta övervåningen. Vem som helst kan se att den
är totalt förstörd. Människor springer om varann och snubb-
lar över slangar i mörkret. Personalen är på ett sansat sätt
förtvivlad. Det är fyra dar före julafton, som man skulle ha
gjort så ljus och rik för dessa människor utan hem. På den
leriga gårdsplanen står möbler som man fått kasta ut i hast.
Det ser ut som det värsta flyktingläger, och är obeskrivligt
trist. Oförvägna ungerska flyktingpojkar gnor för livet för
att rädda vad som kan räddas. De kommer in sotiga och dy-