JL - -
t
VI KI N GAMIN NE N
» N ej » , sa gumman med en blick på de båda katterna vid
spisen , » man tror det inte , när man ser dem , men de är i alla
fall jammels . »
Jag hade gjort Marjorie Linklater sällskap till en av går
darna i trakten för att köpa grädde . Vi sutto i köket . Tack
vare henne hade vi nu hunnit så långt som till katterna . Vi
hade naturligtvis börjat med stormen , hur pass många sekund
meter den kunde mäta , om vi brukade ha liknande biåsväder
i mitt avlägsna hemland , hur lugnt det å andra sidan hade
varit i juni , och vad annat man kan hitta på att säga om en
storm . Därefter hade turen kommit till vädrets inverkan på
hälsotillståndet . Ingen av oss hade haft influensa på länge ,
konstaterade vi , vilket i de andras fall berodde på det här
dande klimatet på Orkney , och vi hade i det sammanhanget
dröjt vid en hel del andra sjukdomar , som vi inte hade haft .
» Men maken min är skröplig , förstås » , sa gumman , » jag kun
de gott behöva en ny . » Hon småskrattade mot mannen , en mas
tig gammal tyngdlyftare , som satt borta hos katterna vid spi
sen och trummade på knäna med två skyffelliknande nävar .
Det var nu Marjorie Linklater med en alldeles otvungen an
märkning fick samtalet över på katterna . Det var ett lysande
drag . Jag skulle tro att de båda gamla genast fattade den utom
ordentliga manövern och skänkte den sin gillande uppskatt
ning . Från katter är steget inte långt till grädde . Utan stötande
övergångar , utan ohövlig brådska stodo vi nu på själva tröskeln
till vårt nyss oändligt avlägsna ärende . Hon kan sin sak . Så
köper hon också grädde där ett par gånger i veckan .
74
