Ingen Kunstner nogensinde
– mest berømt, og bedst betalt –
saa Couliserne har malt,
som vi her dem prydet finde;
heri selv de største Stæder
mit Theater Prisen gi’r.
Her er Himlen ei Papiir ...
I dikten skildras naturen som en växlingsrik scen som i sig
själv är oöverträffad konst. Som författare och skribent utgick Hanna
Winsnes just från naturen och vardagen. Såväl noveller som romaner
innehåller detaljerade naturbeskrivningar, som vittnar om både
inlevelse och glädje, och hennes beskrivningar av personer från de
flesta sociala skikt är utförda med omsorg och välvilja. För Hanna
Winsnes måste idealet att konsten bör efterlikna naturen ha tett sig
besynnerligt, ja närmast falskt. Att få naturen att likna konst, att
göra stoffet igenkännligt för läsaren som konst, blev för Hanna
Winsnes främst en fråga om att skapa ordning och att vägleda i det
vardagens kaos som alla människor måste finna sin plats i. Att
berätta, med kärleken som drivkraft som den gamle informatorn, eller i
uppfostringssyfte som fru Lind, var därför att skapa sammanhang, att
finna tillvarons logik och lagar.
”Bertha tittade i höjden och
se! – det vackra huset visade
sig åter inför hennes ögon,
och det strålade i en högre
glans! Men avståndet tycktes
henne lika långt, som då hon
stod på den låga marken, och
hon upptäckte djupa avgrun-
der och branta klippspetsar
däremellan. Månljuset sken
över klipporna, och de mörka
skuggorna gjorde avgrunden
ännu förskräckligare.
Bertha sade missmodigt: ’Dit
är det ju omöjligt att komma.’
Men den vita flickan svarade:
’När jag för ett år sedan stod
hos dig på myren, tycktes den
väg vi nu har vandrat lika otill-
gänglig som den du nu ser
framför dig.’”
(Aftenerne paa Egelund, 1852.)
se! – det vackra huset visade
sig åter inför hennes ögon,
och det strålade i en högre
glans! Men avståndet tycktes
henne lika långt, som då hon
stod på den låga marken, och
hon upptäckte djupa avgrun-
der och branta klippspetsar
däremellan. Månljuset sken
över klipporna, och de mörka
skuggorna gjorde avgrunden
ännu förskräckligare.
Bertha sade missmodigt: ’Dit
är det ju omöjligt att komma.’
Men den vita flickan svarade:
’När jag för ett år sedan stod
hos dig på myren, tycktes den
väg vi nu har vandrat lika otill-
gänglig som den du nu ser
framför dig.’”
(Aftenerne paa Egelund, 1852.)
själv är oöverträffad konst. Som författare och skribent utgick Hanna
Winsnes just från naturen och vardagen. Såväl noveller som romaner
innehåller detaljerade naturbeskrivningar, som vittnar om både
inlevelse och glädje, och hennes beskrivningar av personer från de
flesta sociala skikt är utförda med omsorg och välvilja. För Hanna
Winsnes måste idealet att konsten bör efterlikna naturen ha tett sig
besynnerligt, ja närmast falskt. Att få naturen att likna konst, att
göra stoffet igenkännligt för läsaren som konst, blev för Hanna
Winsnes främst en fråga om att skapa ordning och att vägleda i det
vardagens kaos som alla människor måste finna sin plats i. Att
berätta, med kärleken som drivkraft som den gamle informatorn, eller i
uppfostringssyfte som fru Lind, var därför att skapa sammanhang, att
finna tillvarons logik och lagar.
Men också en duglig kvinna är tvungen att stiga fram med sin
berättelse. Hanna Winsnes valde att lägga fiktionens gåspenna ifrån
sig och begrava Hugo Schwartz, drygt 20 år innan hon själv dog. Många
är de som sedan dess har följt hennes ”recept” ...
berättelse. Hanna Winsnes valde att lägga fiktionens gåspenna ifrån
sig och begrava Hugo Schwartz, drygt 20 år innan hon själv dog. Många
är de som sedan dess har följt hennes ”recept” ...