134 Gotland .
\ e « « - » tørr * - < * • " * •
6* j- - / ' & * / * i £ it 5í hzr * . / i .
J & ËpC & C / £ ý Gu ^
atÁ , X & fc , H ( J L f
• • £
éørn . , føf W
'
/
f
^ • ^ « / í í w U ^ wV ^ ÈPJWt
{ « « & - % • Ä - p J j J Û M
u t , í U ^
& + íc * 4«Jt
l
drZ í f 7,J?,
fef ^
iu / « « « « $ * < lt / £ * \ ,
þA * ~ > / t fc + . Q * i 0&C 1
M * ( , ÎU , \ Wn
Banda ting
/ 5 ) f
[
- ^ ré ' - y ^ ^ —
j * jf 1U * ' ' î
â
f ^
r
* '
- ; £ « ' / £ - / *
-
j / £ j « Zv / t W -
c
„ _
i ' ; ^ • " V ^ ^ jjf ^ fy " "
jP ' ^
f
f
- y
-
- ~
O
U
^ " ^ * * £ - < 3
• ' -
" ^ * " ' * • ' ^
k . l ' . k .
4-
* J 6$Z
F i g . 51. G 189. M ä s t e r b y k y r k a . E f t e r t e c k n i n g
a
v P . A . S ä v e .
M ö n ster o c h r u n f o r m e r h a r sina n ä r a motsvarigheter p å G 220 Hallfrede , halvannan mil N O o m Mäs
terby k y r k a , och d e b å d a stenarna k a n utan hinder tillskrivas s a m m a ristare . Däremot finns det inte skäl
antaga , att d e , ehuru b å d a fragmentariska , ä r delar av s a m m a runsten . O bs e r ve r a skiljetecknens olika
f o r m s a mt d e t stora avståndet mellan fyndplatserna .
I tidshänseende ä r ristningen e n typisk e x p o n e n t f ö r d e n utgående vikingatiden , slutet a v 1000-talet
eller omkring sekelskiftet 1100.
189. Mästerby k y r k a
L i t t e r a t u r : L 1745 ( ? ) , S 9 9 ( ? ) , F 181 ( ? ) . C . L i n n æ u s . I t e r G o t l a n d i c u m ( h s i L i n n e a n S o c . . L o n d o n ) , s . 406 ( ' ? ) , Ö l ä n d s k a o c h
G o t h l ä n d s k a r e s a 1741 ( 1745), s . 291 ( ? ) ; P . A . S ä v e , G o t l ä n d s k a s a m l i n g a r I V ( h s R 6 2 3 : 4 i U U B ) , s . 659.
Avbildning : P . A . S ä v e , t e c k n i n g ( a . a . s . 659).
Runstensfragment , nu borta .
Omedelbart e f t e r redovisningen a v G 188 i Iter Gotlandicum 1741 noterar Linné : » H ä r f a n t s wäl ock
e n a n n o r , m e n aldeles oläselig » ( i trycket 1745: » h ä r låg wäl o c k e n a n n o r , men aldeles oläslig » ) . U p p
giften o m d e n n a runsten registrerades a v J . G . Liljegren i R u n u r k u n d e r ( 1833) med n r 1745 o c h a v C . S ä v e
i Gutniska U r k u n d e r ( 1859) med n r 99 ( » oläst ; icke eftersökt » ) samt O . v . Friesen m e d n r 181 ( » oläsl .
enl. Linné » ) . Och m e r vet man idag inte o m runstenen ifråga , varken o m d e n v a r hel eller fragmentarisk .
R u n s t e n a r ä r tämligen sällsynta p å Gotland . M a n vill d ä r f ö r gärna knyta s a m m a n uppgiften o m Linnés
oläsliga sten m e d f y n d e t a v ett litet runstensfragment , som P . A . S ä v e redogör f ö r i Gotländska samlingar
IV : » 567. Runsten ( stycke af ) i M äster by . Uti en stenhop n o r r o m kyrkan å Mästerby kyrkogård hittade
kyrkoherden Carl Herlitz gossar i juni 1870 ett brottstycke af en Runsten som ( 11.11.71) af mig afteck-
nades o c h ä r 20 tum långt omkring 10 tum bredt och 6 t u m t j o c k t , samt innehåller i skrift blott : . . . : kopa :
af . . . K a n s k e ä r d e t t a runstensstycke e n bit af någon utaf d e tre saknade R u n s t e n a r n e ( C . S ä v e , Run
u r k u n d e r , N o 97, 98 o c h 99), eller af e n a nna n . » Vi h a r funnit , att S 97 och 98 ä r e n e n d a runsten , G 188.
Till d e n n a to rd e G 189 knappast höra . Dels k a n texten inte utan vidare återfinnas i Linnés uppteckning ,
dels ä r skiljetecknen kolonformiga , icke kr ys s . Att det ä r e n del av Linnés oläsliga runsten ä r däremot
inte uteslutet .
