Carl Adolph Agardh (1785-1859)

CARL ADOLPH AGARDH (1785–1859) är mest känd för sitt arbete inom algologin. Hans Systema Algarum (1824) innehöll kortfattade beskrivningar av alla dittills kända algararter – ett tusental – och var den första systematiska framställningen av algformerna. Agardh räknas därför som den vetenskapliga algologins grundläggare. Hans Lärobok i botanik (2 band, 1829 och 1832) var vid tiden det mest kompletta verket på svenska språket vad gäller växternas anatomi och fysiologi. Agardhs andra stora intresse var nationalekonomi; en gren av statsförvaltningen som engagerade honom mycket som riksdagsman i Prästeståndet. Han gav även ut ett flertal verk i ämnet, i vilka han framför allt pläderade för ett bättre tillvaratagande av landets naturtillgångar. Hans dubbla professurer – i botanik och i praktisk ekonomi – avspeglar hans huvudintressen. Under en vistelse i Stockholm hade han, tillsammans med Johan Askelöf och Lorenzo Hammarsköld, grundat det litterära sällskapet Pro Joco 1809 och startat tidskriften Polyfem. Agardh lämnade dock snart kretsen för att återvända till Lund där han i stället kom att räkna sig till Tegnérs nära vänner, som medlem i Härbärget, det sällskap vars satirer ofta nog riktade sig mot Agardhs tidigare krets; som exempel kan nämnas Tegnérs vassa visa ”Lorenzo Hammarspik”. Efter utnämningen till biskop i Karlstads stift 1834 kom Agardh att intressera sig alltmer för teologin. I detta ämne utgav han bland annat Om de heliga evangeliernas uppkomst och sanning (1842) samt nyöversättningar av Matteusevangeliet och Första Moseboken.