Carl Gustaf von Brinkman (1764-1847)

CARL GUSTAF von BRINKMAN: ’friherre, vitterhets-idkare, f. 1764, d. 1847 som kammarherre, en af de aderton i svenska akademien och f.d. svensk minister i Berlin och London, uppfostrades i Tyskland, knöt förtroliga vänskapsförbindelser med flere bland detta lands störste skalder och vetenskapsmän samt vann rykte som både tysk och svensk poet. 1789 utgaf han (under pseudonymen Selmar) två band Gedichte, 1799 en samling Elegien och 1804 en ny samling Gedichte (första bandet). 1806 offentliggjorde han första delen af ett arbete, kalladt Filosofische ansichten (andra delen fins i handskrift). Först 1821 uppträdde B. som skald på svenskt tungomål, med skaldestycket Snillets verld, som erhöll svenska akademiens stora pris. Hans svenska dikter utgåfvos 1842 under titeln Vitterhetsförsök och innehålla bl.a. en samling förträffligt skrifna Tankebilder (till största delen tryckta i Svea 1831). B. var en mästare i verskonsten, särskildt i behandlingen af hexametrar. En af honom efterlämnad vigtig handskriftssamling (det s.k. Brinkmanska arkivet), som förvaras på Trolle-Ljungby i Skåne, har delvis blifvit utgifven af G. Anderson, El. Tegnér och H. G. Wachtmeister.’