Kallad af Hans Maj:t, min nådigste Konung,
till Ledamot af ett Samfund, som utgöres af
Rikets högsta Män och yppersta Snillen, med
ögat förblindadt af det ljus mig omgifver, tan-
ken förskräckt för de plikter mig åligga, och
hjertat deladt mellan stridande känslor af hä-
pnad, glädje, fruktan och tacksamhet; går jag
att intaga ett af de rum, som alla voro ämnade
åt utmärkta förtjenster. J, mine Herrar, hafven
svarat emot detta ändamål. Er har tillfallit ge-
nom Konungens rättvisa, hvad mig är skänkt
af Dess nåd. I eder ära igenkänner Nationen
(och jag påkallar de vittnen hon hit i dag in-
stämt), i eder ära igenkänner hon belöningen
för de snillegåfvor hon redan länge vördat och
beundrat. Här prisar hon valet af de Mästare
i vältalighet som, än med Demosteners styrka
i oroliga tider styrt hennes hjerta och upplyst
hennes tänkesätt, än med Liviers behag teck-
nat taflan af hennes forntida öden, än med
Pliniers värdighet tolkat för hennes öron Thro-
nens bud och Befallningar, än med de Franske
Vältalares ömhet kallat hennes saknad till dyg-
dige och förtjente medborgares graf: Der åter
ser hon dessa vitterhetens högsäten värdigt upp-