Anders Lindeberg (1789-1849)

ANDERS LINDEBERG (1789–1849): ”vitter författare, publicist, f. 1789, blef 1806 student i Upsala och 1808 fänrik, hvarefter han deltog i Sveriges krig med Ryssland och Frankrike, samt utnämdes 1817 till löjtnant i armén och fick 1821 afsked med kaptens titel. 1815 framträdde han för första gången som skriftställare, nämligen med tvänne politiska flygskrifter, af hvilka dock den ena indrogs såsom förnärmande af kronprinsen, som tillika skänkte författaren en pension. 1816 blef L. medarbetare i Wallmarks tidning Allmänna journalen, 1821 öfvertog han redaktionen af Stockholmsposten, som under hans ledning fortgick till 1833, och derefter tillhörde han som medarbetare först Aftonbladet (till 1842), och sedan Dagligt allehanda. Sin pension förlorade han 1832, då han trots hotelser fortfor att offentliggöra en uppseende-väckande serie tidningsartiklar, hvilka s.å. utgåfvos i bokform under titeln Sverige år 1809 och år 1832 (3:dje uppl. 1833; en fortsättning utgafs 1833 under titeln Sverige i framtiden). År 1834 offentliggjorde L., för att påvisa det grundlagsvidriga i kungl. teaterns monopol på offentligt skådespel, en konstitutions-, stats-, och ekonomiutskotten tillegnad skrift kallad Några upplysningar rörande kungl. theatern, och denna skrift ansågs så förgriplig, att författaren anklagades för högmålsbrott och dömdes till döden. Konungen förändrade straffet till tre års fängelse på Vaxholm, och då majestätsförbrytaren nekade mottaga denna nåd, utfärdades en allmän amnesti för dem, som efter 1810 blifvit dömda för politiska förbrytelser. […]”

Läs hela artikeln här: Svenskt literatur-lexikon, s. 269