Lars Stenbäck (1811-1870)

LARS STENBÄCK (1811–1870) var född i Kuortane socken i Österbotten. Under sin studietid i Uppsala 1830–32 greps han av kärlek till diktkonsten och hans egna Dikter nådde stor framgång och utgavs i tre upplagor (1840, 1850, 1868). Efter att ha genomgått en religiös väckelse och blivit pietist tystnade Stenbäck som diktare då poesin och religionen i denna hans religiösa övertygelse stod som varandras andliga motsatser. Detta ledde också till en tvekamp med Johan Ludvig Runeberg vars ”Den gamle trädgårdsmästarens bref” är ställda till Lars Stenbäck. Den poetiska ådran fann i stället sitt uttryck i Stenbäcks psalmdiktning; bland hans mest kända psalmer kan nämnas ”Guds barn jag är” och ”När den arma jordens tid förgår”. Han var även ledamot av psalmbokskommittén, prästvigdes 1842 och verkade från 1856 fram till sin död som kyrkoherde i Storkyro. Bibliotekarien vid Helsingfors universitetbibliotek Arvid Hultin (1855–1935) skriver om Stenbäck i Nordisk familjebok (1917): ”Han sjöng ej mycket, med allt hvad han sjöng var sanning inom honom själf, var ett flöde ur hans egen verkligen stämning för tillfället. Det egendomliga och djupt gripande i hans lyrik är, att han på sätt och vis sjöng mot sin vilja.”