Victoria Benedictsson

VICTORIA BENEDICTSSON (1850–1888), som skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren, tillhörde den grupp författare som har kallats ”åttiotalets kärna”; hit kan också räknas bland andra Oscar Levertin, Ola Hansson, Anne Charlotte Leffler och Alfhild Agrell. Nyckelord för denna författargeneration var verklighetsskildring, författarindividualitet, problemdebatt. En förebild fann man i den danske kritikern och litteraturhistorikern Georg Brandes som myntade termen ”det moderna genombrottet” för den litteratur som skrevs i Norden åren före och kring sekelskiftet 1900.

Genom sin nära vän Axel Lundegård lärde Benedictsson känna Brandes och de två inledde ett till synes kvalfyllt förhållande. I sin dagbok – Stora boken (utgiven först 1978–1985 i tre volymer) – skildrar Benedictsson deras relation i ett säreget rollspel där Victoria, Ernst Ahlgren och Brandes talar i ett på samma gång högst personligt och djupt tidspräglat drama. Kvinnorollen och författarrollen växlar och genomlyses i oskrymtade, pregnanta iakttagelser. Just kvinnans kringskurna tillvaro stod ofta i fokus för Benedictssons skrivande.

I debutromanen Pengar (1885) skildras äktenskapet som präglat av våld och förtryck. I Fru Marianne (1887) finner huvudpersonen en fruktbar livshållning i vardagens alldaglighet och stillsamma gemenskap. Bokens drag av försoningsskrift provocerade Benedictssons samtida författarkollegor som talade för mer radikala hållningar. Victoria Benedictsson skrev också folklivsberättelser, samlade i Från Skåne (1884) och Folklif och småberättelser (1887), samt dramatik där enaktaren I telefon (1887) särskilt kan nämnas; en berättelse om kärlek som går i blomning tack vare tidens nya kommunikationsmedel.

Hon lämnade hela sin litterära kvarlåtenskap till vännen Axel Lundegård, som posthumt fullbordade hennes roman Modern (1888) och dramat Den bergtagna (1890). Han utgav även Victoria Benedictsson (Ernst Ahlgren). En sjelfbiografi ur bref och anteckningar (1890) samt skrev romanen Elsa Finne (1902) baserad på hennes dagböcker, vilken renderade honom hård kritik från Georg Brandes.