Den långa natten gått till ända snart:
Blir icke valvet redan ljust och klart?
Och får ej träskets snö ett högre sken?
Var det ej orrens rop, som hördes ren?

När morgonsolen glöder innan kort,
och snön på taket börjar smälta bort,
och droppa efter droppa ren jag ser
förbi den öppna gluggen falla ner,

och syrsan tystnat inne, och jag hör
den muntra sparven kvittra utanför;
då hållen mig en annan säng beredd,
en kärve halm, på stugans trappa bredd.

Ty jag vill ledas dit, och vila där,
och se hur skön och glad naturen är,
och fröjdas än en gång åt land och sjö,
och sen i våren, där jag levat, dö.