Gustaf Fröding
GUSTAF FRÖDING (1860-1911) inledde sin diktarbana under 1880–talets första år, samtidigt som hans studier i Uppsala gick mot ett bittert slut. Vid samma tid började också, på allvar, de sjukdomsperioder som skulle plåga Fröding livet ut. Som ”en slöja av jord” beskrev han sinnets förmörkade känsla; i denna slöja såg han gestalter, såväl levande som döda.
År 1887 fick Fröding anställning på Karlstads-Tidningen, där han, av och till, kom att verka som skribent under ett antal år. Han skrev litterära artiklar och recensioner, bidrog till att utforma dagsversen som genre och förnyade kåseriets form. Under dessa år drabbades han också av återkommande själsplågor och intogs 1889 på nervanstalt i Görlitz i Schlesien. Där upplevde han en period av intensiv kreativitet som gav till resultat den hyllade debutsamlingen Guitarr och dragharmonika (1891).
Efter debuten började Fröding till dels skriva på landsmål i akt och mening att komma närmare det genuina uttrycket. Denna språkliga nyorientering märks främst i hans mest betydande prosaverk Räggler å paschaser (2 delar, 1895-1897). I viljan att pröva dialektala ordalag urskiljs också Frödings starka musikalitet och intresse för språkljuden och ordens klanger; därav kommer att hans dikter ofta tonsatts såväl av klassiska som folkliga kompositörer.
Från 1894 och framåt präglades Frödings liv alltmer av själslig nöd. Syner och röster kom också att ta större del i hans diktning. Men oron gav även upphov till ihärdigt skapande. Under de svåraste åren skriver Fröding bland annat samlingarna Stänk och flikar (1896), Nytt och gammalt (1897) och Gralstänk (1898). Under en mångårig vistelse på Uppsala hospital skriver han också den säregna ”Mattoidens sånger” (först utgivna posthumt i Efterlämnade skrifter 1914) där bland andra solskenet, gråberget och ett grönt blad får uttrycka sina känslor.
Frödings sista tid i livet blev något lugnare. Under åren på Gröndal på Djurgården, där han fick leva i stillhet och bland annat kom att redigera samlingen Efterskörd, spred sig som ett förklarat ljus över hans liv och diktargärning.
