I kväll är himlen åter
så blek och hög och klar
med sakta grönt i färgen
som bådar hösttid snar.

Än solen uppe är,
men sparsamt ljuset rinner,
i trädens svarta massor
det mörkt och tungsint brinner.

I kalla skuggor ligger
den bleka vida sjö.
Mot solen ändlöst sträcker
ett kornfält vitt som snö.