Thomas Thorild

THOMAS THORILD (1759–1808) bestämde sig tidigt för att bli geni.

Han eftersträvade en alltigenom förändrad syn på litteraturen och författarrollen och kom härvid att kalla sig, inte för skald utan för ”Autor” – ”en präst i Naturens heliga sanning”. Litteraturen var en alltför allvarig sak för att lämnas åt rimsmeder och konversatörer. Endast geniet – den stridande, kraftfulla sanningssökaren på det litterära fältet – kunde fullt ut vara dess tjänare och hade då även rätt att fritt söka sitt uttryck och sitt formspråk.

Den fattige, föräldralöse Thorild, som helt på egen hand skaffat sig utbildning och plats på den kulturella arenan, adlade sitt utanförskap till storhet med en ny poesi i sak som i sin opolerade styrka, virila kraft och mäktiga ordmusik fullständigt bröt med tidens rådande konventioner.